Det där med kärlek är nog något jag aldrig kommer förstå mig på.. Vissa påstår att den är underbar, vissa hatar den och jag , ja jag vet inte vad jag ska tycka. Oavsett vad jag gör eller hur mycket tid du lägger ner eller hur mycket känslor du blandar in så blir det alltid fel. Det spelar ingen roll hur mycket du älskar en människa för känslor räcker inte .. I ett förhållande så behövs så mycket mer. Man måste kunna känna tillit och en speciell trygghet med den personen. En sak jag även har kommit på är att det smartaste är att även kunna vara med med din pojkvän/flickvän för då har ni något att snacka om, ni passar ihop. Ni gillar att umgås tillsammans. Jag tror att det är en bit jag har glömt bort varje gång jag gett mig in i ett förhållande .. Jag ger mig in i ett förhållande utan att tänka. Eller jag tänker, men det är mest dagdrömmar. Jag drömmer om hur jag vill ha det, jag lever inte i nuet och det är fucked.

Du ska leva i nuet för framtiden kommer du uppleva senare och då har du missat ditt förflutna för att du ville ha din framtid. Jag är trött på att efter det har blivit för känsligt så ska allt bara visas från en annan sida. Hela förhållandet vänder till något annat. Jag behöver kanske tid för mig själv. Jag behöver kanske tid för mina tankar och känslor. Jag har blivit sviken många gånger och det gör inte saker mycket bättre. Jag vill inget annat än att få tillbaka allt som det var, men saker förändras , personer förändras. Antingen tar man itu  med det eller så går man skilda vägar .. Så är det bara. Det är upp till dig själv att välja, ingen annan kan göra det åt dig. Och just nu sitter jag där. Jag vet inte vilken stig jag ska ta, den enkla eller den rätta ? Hur vet jag vilken som är rätt, well i don't know. Jag kommer att förstå sen vilken som var rätt. Just nu måste jag bara fundera ut vad jag vill. Inte göra något jag sedan kommer ångra och inget jag gör för att någon annan säger det till mig, utan jag ska göra vad jag tycker känns rätt..