Samtidigt som jag kan se allt framför mig så kan jag inte se det, det är så komplicerat och det är svårt att förstå och förklara. Ena sekunden existerar bara vi och allt jag kan se är vår framtid men i nästa får jag bilden att det inte längre är så utan att det bara är önsketänkande. Det handlar inte bara om oss utan om allt jag gör och känner. I ena sekunden kan allt kännas så äkta och underbart men i nästa kan allt bara kännas så fejk och kallt. Jag tror att en stor del av det är för att jag har svårt att lita på människor. Det finns så många personer som jag verkligen har delat massor med som sedan bara har svikit mig. Det är svårt, du vet aldrig vem som är äkta och vem som bara existerar där vid din sida. Med tiden så lär man väl sig vem man kan lite på , i guess (?) Låt tiden gå och ta det som det kommer, för oavsett om du blir sårad eller inte, what doesn't kills you makes you stronger ! kom ihåg det och lär dig av igår, hoppas om imorgon men lev för idag !